Ojoj

Joakim sover ännu och jag går runt här och packar och planerar och lägger fram och strukturerar och packar om och planerar nytt och packar lite till och... Imorgon åker vi till mitt älskade Öland, närmare bestämt till Byxelkrok! Och min älskade Joakim ska följa med för första gången. Jag känner mig som en 6-åring på julafton :) Smolket i bägaren är dock blomningen. Enligt SMHI:s sida så är algerna precis där vi badar men enligt släkten på plats är där ingen blomning alls. Förhoppningsvis ligger algerna längre ut och det förklarar varför de ändå syns på SMHI. Men att vi ändå kan bada. Så väljer jag att tolka läget. Och så hoppas jag det är och framför allt fortsätter vara.
"Vår" strand är mycket speciell med flata hällar. Ingen sand alls. Du väljer om du vill dyka i från "dykstenen" eller gå i via naturliga "trappor" i hällarna. Jag har varit på Öland sedan jag var nyfödd, ja jag var där redan i mammas mage faktiskt. Mormor är född i Byxelkrok och hon och morfar har ett stort vinterbonat hus där. Jag och Joakim har dock valt att hyra en egen stuga. Så att vi kan rå om varandra i fred :)

Här är Moltas, hunden jag hade tills i december förra året, på just "vår" strand. Han älskade att vara där och blev tokig så fort vi parkerade bilen och han insåg var vi var. Han brukade ligga i vattnet hela dagarna och fick tyvärr också en del fukteksem. Fast frågade du Molle så hade han svarat att det var det värt!

Ojoj, vad jag längtar till Öland och ojoj vad jag saknar Moltas!


(By the way... Inte är vi tokrika idag inte.)