Fortsatt filosofi

Jag menade inte mer än det jag skrev igår. Att man kan mena väl men det blir fel. Avsikter kan vara aldrig så goda men vi hör och tolkar utifrån vår egen referensram. En ram som bygger på person, bakgrund och just tolkningar. Ibland blir det fel. Trots goda avsikter. Jag menade bara det.

Idag har jag varit på föreläsning inom den 5-poängs-kurs jag läser i Jönköping. Dagens ämne var ångest och det var mycket intressant och lärorikt. Ångest, rädsla och stress är i grunden samma känsla och handlar om samma mekaniker i kroppen. Många fysiska symtom som inte är farliga, men dock jobbiga. Det viktiga i sammanhanget är våra tankar. Våra tankar kan ändra våra känslor och därmed våra reaktioner. Jag skapar den jag är av mina tankar. Om jag tänker inskränkta tankar blir jag en inskränkt och trångsynt människa. Om jag istället tänker toleranta tankar så blir jag en öppen människa.
Om jag tänker att ormar är farliga så känner jag mig rädd när det prasslar i gräset. Även om där inte ens är en orm. Nu _är_ ju ormar till viss del farliga och det är just varningen som dessa känslor handlar om från början. Fight or flight. Problemet uppstår när mina tankar och känslor om ormar stoppar mig från att tex plocka svamp i skogen. Mina tankar och känslor blir ett handikapp som inverkar på mitt liv. Byt ut ormar mot torg, hissar, folkmassor, etc, etc, etc och du har förklaringen till ångest. Att ev vara lite spänd/stressad inför att åka i en liten hiss är ok. Men när du slutar hälsa på din bästa kompis pga hissen så är det inte ok. Det fina är dock, som jag började med, att det handlar om våra tankar om saker. Det är inga fakta utan konstruerade tankar. Och då kan vi också ändra på dem! Positivt va?
(Hoppas inte jag svamlat iväg alldeles utan att du har kunnat följa med i resonemanget.)