Segaste dagen

Är inte det här världens segaste dag? Möjligtvis är långfredagen lika seg. Musten har liksom gått ur en efter alla helger, mat, dryck och sammankomster.
Joakim ligger på sängen och sover, katten ligger i mitt knä och sover och jag gör inget vettigt alls. Surfar runt på allt och inget.

Här har snöat inatt. Mycket. Allt är vitt, träden är täckta av ett vitt lager, bilen syns inte under snömassorna och trottoarerna är oframkomliga. Annars hade jag gärna gått ut en sväng.

Nytt år då ja... Nu är det lätt att fundera på allt man ska och bör under året. Något som lätt skapar ångest. Jag har dock ett enkelt löfte och det är att komma igång med mina promenader igen. Jag vet hur gott de gör mig, såväl fysiskt som psykiskt. När jag hade hund så gick jag ju massor. Bla 30 min varje morgon. Varför är det så svårt att göra det bara för att man inte har ett koppel med hund i?

Nu ringde min far om semesterplaner... Och jag fick helt plötsligt något att göra!