Film; komedier

Jag har ofta svårt för filmer som kategoriserats som komedi. Det blir för mycket, för roligt och alldeles för ansträngt.
Två (!) undantag har jag dock hittat.

- Along came Polly. På svenska "Och så kom Polly" vilket inte alls är lika snajsigt som den engelska titeln. Jennifer Aniston spelar en av huvudrollerna tillsammans med Ben Stiller. Jag gillar Jennifer skarpt. Till viss del för att hon är så lik min allra bästa vän Jenny. Inte till utseendet men till sätt och gester och miner. Nåväl, tillbaka till Polly...
Polly är en förvirrad, bohemisk, salsadansande kvinna utan framförhållning. Kostymklädde Reuben Feffer (Ben Stiller) har bacillskräck, oroar sig för det mesta och planerar in i minsta detalj. Kärleken är förstås ett faktum...
Filmen är enkel och rak och oerhört charmig. Jag har sett den flera gånger och jag skrattar fortfarande högt på en del ställen och det, mina vänner, är för mig, ett gott betyg på en komedi! Filmen är inte utstuderat komisk, utan enkelt, vardagligt rolig.

- Varannan vecka. Den svenska filmen av bröderna Herngren. Jag är, generellt sett, skeptisk till svenska filmer och detta handlar alltså om en svensk film som till råga på allt skulle vara rolig. Jag var minst sagt tveksam... Men ack vad jag bedrog mig! Jag skrattade högt åt enkla, igenkännbara mellanmänskliga situationer. Återigen en enkel och charmig rolighet. Två bröder med barn varannan vecka, före detta fruar och nya flickvänner och alla förvecklingar däremellan.

Just nu kommer jag inte på fler nämnvärda komedier. Det är verkligen ingen favoritgenre.